Fredag kväll. Jag sitter i mitt nya hem, min borg , MITT.

Det var länge sedan jag skrev på bloggen, det har funnit en längtan, men ingen kraft. Ikväll kom längtan och kraften tillbaka i synkroniserat tillstånd.

Det förra blogginlägget i april känns som ett annat liv, en annan tid, en annan verklighet.

Idag har jag modigt tagit steget över den förbjudna gränsen, över på den andra sidan. Alla som gått igenom en separation vet vad jag menar. Alla som lämnat något vet hur jag känner. Sorgen jag bär . Längtan efter fast mark under fötterna igen, efter rutiner och trygghet.

Men där jag var mitt i livet kom till en ände, ett vägskäl.

Ikväll tog jag fram min visionboard för 2016 som jag tillverkade tillsammans med deltagarna på min workshop i januari på Mamita i Stockholm.

Den slog undan fötterna på mig, där fanns allt. Där fanns all min längtan i bilder och ord. Producerat i januari det här året. Fast jag såg det så tydligt, var det ändå en stor mur mellan mig och där jag sitter idag. Ikväll sitter jag i soffan med tre tonårskillar som ser på hockey och de har just blivit serverade en improviserad måltid . Klockan 19,30 ringer sonen hem från ishallen. Jag tar med ett par polare hem, har du mat? Japp, självklart är svaret. Nu ligger de i en stor hög i min soffa och jag njuter av att höra deras diskussion kring deras gemensamma och enda intresse. Ishockey. Det gör mig varm och lycklig ända in i själen.

Det är just detta mitt blogginlägg kommer handla om ikväll. Att se lyckan i det enkla. Att ha möjligheten att själv välja vad som är lycka för just DIG.

Den senaste veckan har det verkligen pockat på min uppmärksamhet. Det enkla.

Vänlighet, hjälpsamhet och omtanke. Där ligger mitt fokus idag. Jag blir så varm av allt jag får av så många just nu. Mitt liv är tufft, jag står i ett vägskäl som smärtar mig varje dag, varje timma, varje minut och varje sekund. Förändring är svårt. För alla.

När jag får så många enkla men fantastiska saker uppdukade framför mig nästan varje dag, försöker jag samla på dem. En efter en.

Jag hann aldrig se dem förut, eller upplevde dem inte lika starkt som nu. Ett vänligt ord på ica, en extra varm kram i ishallen, en hjälpsam hand eller en kopp kaffe på sängbordet.

Idag kom hösten, på riktigt.

Idag åkte båten upp ur vattnet, en sista färd över viken i Mariestad för att komma till hamnen. Och hur hade jag klarat det utan hjälp?

Min fantastiske lillebror kommer hit, kör över båten, tar upp den och kör hem den för vinterförvaring i hans garage. Hjälpsamhet, värme, omtanke. Tack !!!

I onsdags sprang jag förbi min vän Linda på hennes arbetsplats och hann bara säga hej i 5 minuter. En vän jag försummat länge nu, hon står där i vått och torrt. Alltid.

Hon säger, jag har en sak till dig. Alltid omtänksam. En fantastisk Rice kanna som matchar min kitchen-aid står på hennes skrivbord. Jag tänkte att du skulle bli glad för den här säger hon. Lycka, omtanke, vänlighet, kärlek.

Tack Linda. Jag njuter av mina traditionella fredagsblommor i en Rice kanna ikväll.

I tisdags fick jag äran att hålla en privat yogaklass hos Sophie Lööf, som ägde huset jag nu köpt och skapat mitt nya hem i.

Hon har flyttat in i en fantastisk våning och hennes vardagsrum är en aula som är ombyggd, heeeeelt magiskt.

Hon frågade mig om vi kunde ha ett yogapass till förmån för det barnhem hon och hennes Lööf foundation driver i Nepal.

Självklart sa jag JAAAAAA!!

Vi bokade att ha ett yogapass den 10 december i hennes fantastiska vardagsrum(det får plats måååånga) till förmån för barnen i Nepal. Passet kommer vara ett klassiskt Karinyogapass. Yin och Yang. Men alla kan vara med, och yogapengen 225 kr inkl glögg och adventsfika samt en liten mysstund där Sofie visar bilder från barnhemmet under fikat kommer gå till just de här barnen. Så har du möjlighet, KOM!!

Du kan anmäla dig till mitt sms nummer 0709-427742. Passet kommer ligga på fm , före lunch.

Att ge är lika värdefullt som att få. Lyckan ligger in det enkla.

Ni som är uppmärksamma på datumet ser att jag egentligen tänkt ha en yogadag med Tia Jumbe den dagen, men vi har beslutat att flytta den till efter jul. Då Tia håller på att släppa inte EN utan TVÅ nya yogaböcker i december, blev schemat lite tight. Men du som redan anmält dig, var lugn. Tia kommer, i början av 2017. Men två nya böcker i bagaget.

Så även om mitt liv har djupa dalar och höga toppar just nu, är det i det lilla och i stunden jag kan känna genuin glädje, närvaro och tacksamhet.

På mina klasser brukar jag be deltagarna bejaka pausen mellan in och utandning. Just där i den pausen, upplever vi nuet. Jag försöker pausa så ofta jag kan idag. Stanna upp och plocka ur mig själv ur sammanhanget just här och nu. Och det är där och då magin i livet uppstår.

Som ikväll när tre tonårskillar ropar på mig när jag diskar i köket. Kom nu!! Vi ska visa dig nåt jätteroligt på svt. Där och då nöp jag mig i armen. De sitter i MITT vardagsrum, de vill ha MIG i sin gemenskap. De inkluderar Mig i sin vardag. DET är det dyrbaraste i livet. Att inkluderas i en gemenskap. Att räknas, att få vara en del av något större. Och jag vet, för jag har grävt många timmar i mitt inre i terapistolen. Att det är just det, som varit min drivkraft och min rädsla hela livet. Att få vara med, att räknas. Att ha en tillhörighet.

Det har vi pratat mycket om just idag. Jag och sonen, som just nu utgör en egen liten familj. Och vi kom fram till, att så länge vi har varann, så länge vi pratar med varann, så länge i vågar vara ärliga och inte hålla tillbaka vad livet både ger och tar. Då kan vi stå och gå starka tillsammans.

Stor fredagskram

Karin