Som Molly Sanden sjunger:
För jag vill ta det långsamt
Och du vill leva snabbt
Om vi kan blicka långt fram
Hinner vi ikapp
Alla som lever i en relation eller har levt i en relation vet att det är en slingrig väg att gå.
Att det är en ständig dynamik, en balansgång mellan givande och tagande.
Och alla har med sig sin ryggsäck, sitt förflutna in i en relation.
Hur gör man?
Hur lär man sig att kommunicera på sin partners språk?
Kan jag förändra mig och måste jag det?
1000 frågor och lika många svar. Relationer är en dans, du träffar och lever med just din partner av ett syfte tror jag. Att alla vi möter har något att lära oss av, och om din livskamrat är olik dig har du mycket att lära. Försök se det så, som en ständig resa i att utvecklas och att lära av varann.
Alla människor som kommer in i vårt liv, kommer av en anledning. Är min tro. Att de vägar som korsas har en mening. Jag har gett mig själv ett löfte det här året. Att ta vara på alla människor som korsar min väg 2019. Ge dem min fulla uppmärksamhet, och lyssna på riktigt. Ta alla chanser som kommer till mig att nätverka och fylla mitt liv med just människor.
Min livscoach jag går hos i Stockholm, sa för ett tag sen. Det finns en anledning till att vi träffades, du och jag. Och jag är helt övertygad. Vi kommer följas åt länge, och har en önskan att få göra, utveckla och skapa saker tillsammans.
Men så åter till ensam tvåsam.
Att leva i en relation men känna sig ensam, inte sedd, inte hörd eller inte känna tillit eller tilltro. Det är nog den ensammaste känslan vi kan känna. Att ha en tvåsamhet men inte känna den.
Men den går att förändra jag lovar. Det är en resa, som är ständigt pågående och kräver en hel del jobb från dig. Men det går. Och jag får just nu följa några par som gör just den resan. Och det är vackert att se.
Min personliga åsikt, alltså mitt ställningstagande mig privat. Är sanning. Att våga stå i din egen sanning men att presentera den varsamt. Att vara sann, inte undanhålla eller ljuga. För en liten lögn, en undanhållen sanning som sedan tinar och kommer upp till ytan efter ett tag, skapar så mycket skada i din relation vad det gäller tillit och ömsesidighet. Att det kan gräva så stora hål att botten till slut går ur.
Och den enda människa du kan förändra är du själv, ja det är sant. Men det är bådas ansvar i en relation, att tillfredsställa sina egna men också sin partners behov. För hur ser relationen ut om du bara ser till dina egna behov, eller om din partner bara ser till att tillfredsställa sina? För att kunna dansa den där dansen som en relation innebär, krävs det att båda för, och båda följer. Men det är så lätt att det blir som i justpardans, en styr och en följer. Och då uppstår den där ensamheten i tvåsamheten. Iallfall enligt mig, och det är inte den som styr som bär hela ansvaret för att relationen blir ensam. Det vilar lika stort ansvar på den som följer att ta över rodret och styra ett tag. Att dansa, på riktigt.
Men mitt absolut viktigaste råd, var sann. Undanhåll inte sanningar. Och ge din partner full transparens, så skapar du enligt mig personligen en tvåsam relation.
Det finns säkert många som inte håller med mig, och det har jag full respekt för.
Och då återkommer vi ju till min personliga åsikt igen.
Sanning. Bara DU vet vad som är din sanning.
Den jag personligen, här i min egen blogg skriver om här. Är min sanning.
Så sätt dig och fundera över en kopp kaffe kanske så här på en ledig söndag.
Vad är DIN sanning.
Ha en fin dag, här kommer vi nu traska ner till Hagabadet och ta en yinyogaklass tillsammans.
Det längtar vi efter.
Varm kram
Karin